Jag vaknar av att mobilen plingar till. Ett sms från Anna: "Lust att ta en fika innan flyget? Emma ska med :*"

Jag skickar snabbt till baka ett "Ja" innan jag trött reser mig ur sängen. Även om klockan redan är halv ett har jag huvudvärk efter min student igår. Jag letar upp ett par jeans och ett linne innan jag hoppar in i duchen. Efter det sminkar jag mig och sätter upp håret i en bulle innan jag packar ner dt sista i min väska. Jag tar på mig mina vita låga sneakers och skinnjackan innan jag börjar gå mot bussen.

"Hej!" Jag får en kram av Emma och Anna och vi sätter oss vid ett bord. Efter fikat bestående av en paj och kaffe går vi runt lite på stan. Emmas mobil ringer och bara några sekunder senare ser vi Selma komma gående med sin väska. Vi börjar gå mot flygplatsen där vi köper lite mat. Efter maten hör vi från högtalarna att det är dags för oss att gå mot gaten.

"Äntligen framme i London!" Jag är alldeles för exalterad över att komma hem igen att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig till. "Hur tar man sig hem till dig?" Frågar Selma

. "Jag minns inte riktigt. Det var så länge sedan jag var här." Vi går mot busshållplaten och ser några killar i en klunga. "Excuse me..." Killen som står med rycken mot mig vänder sig om. "Yes." " I'm wondering how you get to ... (någon adress)." "I'm going there too, just follow me. Are you the new neighbour?" "Yeah I lived there whien I was younger but we moved away from England." "Leah?" Selma kommer fram och pekar mot bussen. Jag fattar att hon undrar om det är den vi ska ta och jag rycker på axlarna. "Leah Thomson?" Killen tittar frågande på mig. "Yeah..." Svarar jag lite försiktigt. "I'm Harry, me and your grandparents were neighbours." Han ler, jag ler också när jag minns att vi alltid lekte tillsammans som barn. Vi kramas en granska lång stund innan bussen kommer.

Nu hade jag tänkt börja skriva en novell... Det var egentligen allt jag ville säga.. så ja hejdå eller nått